Hej på er!
Här kommer en liten uppdatering.
Kl: 10 hade vi tid på förlossningen för att ta hål på hinnan. Eller det sa den första barnmorskan till mig som vi träffade igår. Den andra sa att vi skulle på någon slags möte? Så luddigt! När vi kommer dit så ska vi inte vara på förlossningen, utan på specialist mödrarvården? Det började ju bra!
Vi kommer dit och det första dom säger är att det är jättelång väntetid. Okej?! Men vi hade ju en tid kl:10! Efter 1 1/2 timme går Kp fram och frågar varför det dröjer. Till svar får han att dom har det väldigt rörigt och kan inte säga hur lång tid det kommer att ta?
Jag får panik och vill lämna sjukhuset! Vi bara gick därifrån otrygga, arga och besvikna. Vi testade att ringa 2 olika förlossningar och bad om hjälp. Dom blev förvånade över hur jag hade blivit behandlad, men kunde tyvärr inte hjälpa mig då det var fullt på båda förlossningarna. Dom rekommenderade mig att gå tillbaka och be om hjälp. Känns som att det är det enda jag har gjort men inte har fått någon hjälp!
Jag fick en panikattack och fick typ ingen luft. Kp fick lugna ner mig och vi gick tillbaka.
Jag fick då träffa läkaren direkt och hon såg paniken i mina ögon. Det första jag sa till henne var att ”Jag känner mig inte trygg här”!!!. Ni har gett mig olika besked och ni tar inte min rädsla på allvar. Hon lyssnade verkligen på mig. Äntligen!!!!
Jag blev undersökt och hon förklarade att alla mäter olika. Att man kan töja mig till 5 men att jag nu var öppen 4 cm. Tappen hade även blivit mjuk?? Men värkarna var fortfarande desamma? Hon gjorde en till hinnsvepning.
Hon gjorde även ett ultraljud då jag tycker att lillebror är för lugn. Allt såg bra ut, men hon höll med om att han inte rörde sig tillräckligt. Hon sa att hon inte var orolig utan att det kan vara vanligt innan förlossning. Men hon tog ändå min rädsla på allvar. Det är ju ändå jag som är van vid hur han brukar vara.
Efter undersökningen blev jag uppkopplad med CTg. Allt såg bra ut och man fick in värkar.
Läkaren gick över till förlossningen för att diskutera med dom. Hon kom tillbaka och berättade den bästa nyheten någonsin.
Hon sa att nu får det räcka. Nu kommer vi att starta förlossningen???? Du kan inte ha det såhär längre. Jag blev så glad och lättnad. Tackade henne för att hon lyssnade.
Tyvärr så var det fullt så vid 15:00 ska vi komma tilllbaka. Då ska dom skriva in mig och ta hål på hinnan. Funkar inte det så ska jag få värkstimulerande??
Känns så skönt att någon tillslut lyssnade och förstod situationen??
Så hemskt att det ska behöva vara såhär. Jag hade turen att få träffa en läkare som verkligen lyssnade. Hade lika gärna kunnat få en som inte hade brytt sig. Inte okej! personalen ska kommunicera med varandra och ge ett och samma svar till sina patienter. Inte flera olika. Det gör en rädd, otrygg och orolig!
Men nu känns det bättre??
Snart kommer han???
Senaste kommentarer