Felicia Cardell

PREGGOUPPDATERING VECKA 39???

HEJ!

Älskar att jag nu kan säga att lillebror kommer nästa vecka! ??Eller det är då jag har BF i alla fall. Kommer säkert att gå över tiden, men på Söndag den 19/8 är han beräknad att komma och då hoppas jag verkligen att han bestämmer sig för att titta ut….gärna innan.❤️

Håller på att bli galen här hemma! ?Jag har så ont! Magen känns tung och stor. Känns som att den ska explodera när som helst. haha! Jag har halsbränna hela tiden. Jag sover sämre än nånsin. Jag har absolut ingen matlust. Jag är lös i magen. Svettas som en gris. Jag är deppig. Grinar nästan varje dag. Jag är rädd…..så himla rädd och orolig.?

Har varit rädd under hela denna graviditet och nu känns det som att alla känslor bara rinner över mig. Har haft en tuff graviditet med blödningar, för tidiga värkar m.m. Jag har konstant känt mig orolig och nu i slutet är det som värst. Jag vill bara att han ska komma nu så att det inte råkar hända honom något. Jag är så orolig och rädd för att han inte ska må bra. Att det kommer att hända något under förlossningen med honom eller med mig. Jag är rädd för allt! Jag är till och med rädd för att skriva om hur jag känner i detta inlägg för att jag då tror att något ska hända! Oj oj oj!?

Jag vill så gärna föda just nu, men samtidigt så är jag så fruktansvärt rädd. Jag vet ju nu hur allt går till. Jag kommer ihåg smärtan och vad som kan hända osv.

Det känns som att man blir oroligare för varje barn man får. Med Adelie var jag aldrig såhär rädd. Med Lykke var jag inte så rädd inför förlossningen utan mer orolig att det skulle bli missfall då jag hade haft ett innan henne. Denna gång är det som värst. Det måste ju bero på att det är tredje barnet. Man tänker: ”Kan man verkligen ha tur tre gånger?!” Det är tankarna som snurrar runt i mitt huvud just nu.?

Det e ju klart att man kan ha det! Det vet jag ju. Och jag vet ju innerst inne att han mår bra och att förlossningen kommer att gå bra. Men nu när det börjar att närma sig så går det liksom inte att säga åt sina hjärnspöken att försvinna.

Nästa vecka ska jag träffa min barnmorska. Jag ska fråga henne om man kan få bli igångsatt strax efter BF. Känner att jag kommer att få en depression om jag kommer att behöva gå över tiden. Min stackars familj blir ju påverkad över hur dåligt jag mår och jag vill inte att mina barn ska behöva se mig såhär ledsen. KP blir stressad över att jag inte mår bra och han försöker att göra allt för att jag ska må bättre.

Denna vecka var första jobbveckan för KP efter att ha haft 3 veckor semester. Jag är ensam med tjejerna om dagarna (nästan vecka öppnar dagmamman igen) och jag får verkligen bita ihop för att inte visa dom att jag mår dåligt. Jag håller humöret uppe och försöker att vara så ”normal” som möjligt. Det går faktiskt bra. Dom är så otroligt duktiga och snälla. Men när KP kommer hem vid 15 så går jag direkt in till sovrummet och lägger mig där resten av dagen. Då brister allt och tårarna rinner ner för kinden.

Jag tror jag grinar för väldigt mycket just nu. Jag känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar leka eller knappt att gå ut med tjejerna. Jag grinar för att jag måste be om hjälp hela tiden. Jag grinar över oron kring graviditeten och rädsla över att behöva gå över tiden.

Ja som ni märker så har vi det inte så himla kul här hemma. Men jag försöker verkligen att göra dagarna bättre. Jag måste liksom säga till mig själv att detta är inte bra för varken mig eller lillebror. Jag kan liksom inte grina en dag till!!! Så idag bestämde jag mig för att fräscha till mig lite genom att fixa håret, måla naglarna och sminka mig. Jag känner mig faktiskt piggare och gladare.???

I eftermiddag ska vi dessutom hem till min mamma och äta middag. Det ser jag framemot. Jag blir liksom liten igen när jag mår såhär och vill bara grina ut på min mammas axel. Ens mamma kan göra så att allt blir bra.?

Nä nu ska jag sluta deppa och tänka positivt istället! Jag ska försöka att få bort alla tankar genom att drömma om hur söt han kommer att vara. Jag ska försöka bestämma namn och bara tänka på att han snart är här och hur mysigt allt kommer att bli då.??⭐️?

Så vad står det i appen denna vecka?

Mer om vecka 39:

?Även fast jag känner mig SÅÅÅÅ klar med denna graviditet så känner jag mig fortfarande fin i min mage. Den håller på att sprängas och känns tung och stor! Men eftersom jag vet att jag snart kommer att sakna magen (brukar göra det efter förlossningen) så passar jag på att njuta av kulan. För det är ju förmodligen min sista graviditet. Sen blir det aldrig mer en gullig liten kula att klappa på. Eller känna sparkar ifrån.

?Fortfarande inte vätskefylld. Så skönt att slippa det i denna värme! Kommer ihåg att jag blev så vätskefylld när jag väntade Adelie. Det såg ut som att jag skulle sprängas…vilket jag nästan gjorde. Sista dagarna fick jag bristningar överallt!

?Fortfarande ingen matlust! Äter mest frukost till varje måltid.

?Hans huvud ligger väldigt långt ner och är fixerad. Var hos barnmorskan förra veckan. Berättade för henne att jag hade så ont mellan benen och att jag hade som ilningar och knivhugg där nere. Hon kände på utsidan av magen eller ska man säga fiffi. Haha! Hon höll med om att han ligger vääääldigt långt ner. Jo tack! Det känns kan jag lova.

?Mina flytningar är mer som vatten.

?Jag har börjat att ta bort graviditetskläderna från garderoben. Typ jeans och toppar. Har istället tagit fram min ”efter förlossningsgarderob” Haha! Den består av sköna klänningar, större skjortor och sköna byxor.

Hur har ni känt er i slutet av era graviditeter?

Har ni fått hjälp av MVC med tidigare igångsättning?

Har ni några tips på vad man kan göra i slutet av graviditeten för att känna sig piggare och gladare?

Puss & Kram?

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Andrea

    Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Vi fick vårt tredje barn i slutet på juni och herregud vilken oro jag har känt under denna graviditet. Jag har inte haft så jobbigt som dig med blödningar och annat. Men mått väldigt dåligt med graviditetsmigrän och mycket förvärkar. Jag var orolig tills sekunden jag kände min första riktiga värk!! Då gick min (galna och så onödiga oro) över. Det liksom bara försvann! Jag tror och hoppas att det kommer bli detsamma för dig.
    Nu i efterhand kan jag känna att det var så dumt att jag oroade mig så, samtidigt som jag vet att jag inte kan styra sånt. Är man orolig så är man!! Jag ville iaf försöka skicka lite pepp såhär i slutet! Jag gick över 9 dagar nu denna graviditet och sa precis som du ”att jag kommer vara förevig gravid” ? -någon måste ju vara den första! (Jag trodde nästan det ett tag) ?
    Men iaf, jag förstår dig! ?? Du är inte ensam OCH det vi får se i blogg och på youtube en fantastik mamma till dina tjejer!
    Snart är lillebror här och då är känslorna du känner som bortblåsta. Så lycka till när det väl är dags, – snart är det över! ❤️ Kram från mig

    1. feliciacardell

      Tack för all pepp fina du! <3 Va skönt att höra att jag inte är ensam med dessa känslor och tankar.
      Va glad jag blir av dina fina ord!:)

      Tack så mycket! Kram<3

  2. Erika

    Är i v.32 nu och känner precis som du! Har sån vidrig foglossning den här gången + att lillebror ligger i tvärläge vilket är allt annat än skönt! ? Får trösta mig med att jag inte kommer gå över tiden, snitt den här gången pga moderkakan ? Hoppas du får hjälp med igångsättning om det inte kommer igång innan ?

stats