Felicia Cardell

Hej från Sängen!

Har legat här sen igår. Har problem med foglossning och mensvärk. Känner tyngd i magen och när jag anstränger mig får jag kraftiga sammandragningar och molande värk som kan jämnföras som mensvärk. Ska bara ta det lugnt idag och hoppas på att det känns bättre mot kvällen.

För er som kanske har missat det så är jag GRAVID! Så kul och spännande:)

Resan hit har som sagt inte varit enkel, men nu kan vi njuta av graviditeten och att vi ska bli trebarnsföräldar i Augusti<3

Det här är förmodligen min sista graviditet så jag ska verkligen passa på att njuta av lilla magen och känslan av att det sparkar och växer en liten människa där inne. Att vara gravid är det häftigast jag har gått igenom.

Jag har haft en lätt graviditet med Adelie och en jobbigare med Lykke. Med Adelie kunde jag jobba fram till vecka 37. Hade inte ont utan slutade jobba för att magen var i vägen när jag jobbade som frisör. Med Lykke fick jag problem i vecka 16. Från vecka 20 blev jag sjukskriven på heltid fram tills jag skulle föda. Jag hade mycket sammandragningar, foglossning och ischias. Det var så tråkigt att bara vara hemma i 20 veckor och ta det lugnt, men som tur var så hade jag sällskap av Addi.

Denna gång så har jag inte dokumenterat graviditeten fram tills nu. Eftersom den har varit strulig så har jag aldrig vågat hoppats på att det kommer att gå bra så jag har liksom inte tänkt så mycket på att vi ska få en till bebis. Men nu när vi vet att bebisen mår bra och att blödningarna har slutat så kan vi njuta och jag kan släppa oron. Eller släppa oron helt kan jag nog inte:/ Det kommer ju småsaker hela tiden som gör en nervös. Just nu har jag ju min mensvärk och laxfärgade flytningar som gör mig orolig även fast jag vet att det kan vara gammalt blod som fortfarande kommer ut.

Men jag ska försöka att släppa oron även fast det inte är så lätt. Man tänker ju bara på det värsta när man har varit med om 2 graviditeter som har slutat dåligt. Men det ska inte denna göra! Vi räknar ju med att du ska bli vårt tredje barn och så måste det bli<3 Vi älskar ju dig redan!

Även fast jag inte har dokumenterat vecka för vecka så kan jag i alla fall berätta hur jag fick reda på att jag var gravid och hur jag berättade det för KP. Jag kommer även berätta vägen dit och självklart hur jag mår idag.

Efter mitt missed abortion förra våren 2017 så trodde jag aldrig att jag skulle orka testa att bli gravid igen. Vi tog en lång paus och försökte släppa tankarna om ett tredje barn. Efter sommaren kände jag mig stark igen och redo för att försöka. Jag var beredd på att det inte skulle vara lätt och att vi skulle kanske behöva gå igenom ett missfall igen. Men jag ville verkligen testa. Och det ville även KP. Vi har alltid pratat om att skaffa tre barn och att barnen ska vara ganska nära varandra i åldrarna. Vi ville passa på när vi fortfarande är unga och har orken till tre barn:) Men eftersom jag har min PCOS så är det inte så lätt när man väl har bestämt sig för att skaffa ett barn.  Det krävs mycket tid och planering. Kosten måste ändras och olika vitaminer måste tas. Jag som har PCOS har även en högre risk för missfall och för att minska den risken så använder jag en kräm med hormoner för att ”lura” kroppen. Det är jobbigt att behöva ta alla dessa tabletter,men så värt i slutändan. Jag kommer att göra ett inlägg om hur jag exakt har gjort för att bli gravid trots PCOS. Kanske inte alla som vill veta alla namn på alla dessa vitaminer, men jag vill berätta i ett annat inlägg för det kanske är någon därute i samma situation som jag kan hjälpa genom att dela med mig av mina tips.

Tillbaka till bebisverkstaden….

Efter att ha lagt om kosten och använt digitala äggslossningstester sen September 2017 så fick jag mitt första utslag i Oktober 2017, Jag hoppades verkligen att det skulle funka, men mensen kom exakt 14 dagar efter ägglossning. Blev först besviken, men väldigt glad över att min mens kom av sig själv. Jag satte igång med krämen igen och ägglossningstester. Jag fick utslag på ägglossningsstickan igen efter ca 2 veckor och jag kände verkligen att hade ägglossning denna gång. Jag hade som en molande värk i äggstockarna. Åh va jag hoppades!

Kp jobbade sent den dagen och när han kom hem flörtade jag till mig lite mys upp på världens trängsta loft:) Haha! Det var så lågt i taket på loftet i attefallshuset som vi hyrde innan vi flyttade hit till vårt nya hem.

Jag använde mig av digitala ägglossningstester och måste testa mig 2 gånger per dag annars kan jag missa min ägglossning. Jag verkar ha jättekort ägglossning vilket är stressande när man har en kille som alltid nästa jobbar. Den dagen fick jag negativt test på morgonen men positivt på kvällen. Och morgonen dagen efter så var det negativt igen. Det blir ganska dyrt att använda sig av så många tester, men för min del så har jag inget val. Eller jag kan ju strunta i att testa, men då kan det ta upp till ett år innan jag lyckas bli gravid. Så jag tycker det är värt pengarna:)

Det knäppa är att jag kände direkt efter ägglossningen att jag var gravid. Jag kan inte förklara hur, men jag hade bara en känsla. Värken som kom i samband med ägglossningen försvann liksom aldrig efter ägglossningen. Jag ville ju såklart testa direkt om jag var gravid, men det går ju liksom inte:)

5 dagar innan mens bestämde jag mig för att ta ett gravtest.  Jag har aldrig regelbunden mens, men eftersom jag visste när jag hade ägglossning så kunde jag räkna dagarna från den dagen och visste när jag kunde börja testa. Jag har aldrig fått ett positivt resultat så långt innan beräknad mens. Men där satt jag inne på toan med ett test i handen som visade att jag gravid. Det stod till och med ”Gravid 1-2 veckor”: Jag började grina och ville berätta för hela världen. Jag funderade ett tag över hur jag skulle berätta för KP. Jag hade ju liksom inte sagt något om när ägglossningen hade skett eller att jag trodde att jag vara gravid. Vi bestämde oss för att försöka skaffa ett tredje barn men sen så ville jag hålla resten för mig själv för att det skulle bli så naturligt så möjligt. När man har PCOS och måste planera en graviditet på det här sättet så kan det påverka ens förhållande och det ville inte jag. Jag ville att det skulle kännas så naturligt som det bara kunde i en sån här process. Det är viktigt att inte känna press och stress och tydligen så var det ett bra knep:)

Men jag kunde inte hålla mig länge från att berätta för KP. Jag berättade för han senare samma dag när vi satt i bilen utan barnen som var hemma hos min mamma. Jag gav han testet i handen och bad han hålla i det som att det vore någon helt annat. Han såg inte först var det var, men när han öppnade upp handen och såg testet så såg man lyckan i hans ögon:)

-”Va! Är det på riktigt? Är du gravid”

Vi kramades och pussades i bilen och kunde inte förstå vilken tur vi haft som lyckades på andra försöket.

Så hur har jag mått under dom senaste veckorna?

Om vi struntar i att jag har haft blödningar osv så har jag haft en bra graviditet. Jag har mått lite ila, men eftersom det inte är min första graviditet så har jag lärt mig hur jag ska göra för att slippa må dåligt och kräkas. Äta var tredje timme och hålla sig till det som funkar i matväg har funkat denna gång också. Jag har hittills bara kräkts en gång så det är skönt. Jag brukar be KP komma med en macka eller kex på morgonen när jag känner mig för hungrig och mår för illa. Då brukar det lägga sig efter några minuter och jag kan gå upp från sängen och slippa springa till toan för att kräkas. Funkar skitbra med frukost på sängen;) Det borde alla gravida få:)Hihi!

Mina bröst är stora som fotbollar och så blir det tyvärr vid varje graviditet. Är ju en sån där tjej som helst vill göra en bröstförminskning. Så när mina stora tuttar blir ännu större så känner jag mig lite obekväm med att ha på mig vissa kläder. Speciellt i början när magen inte har blivit stor. När magen har kommit ikapp med brösten känns det oftast mer proportionerligt.

Jag har inga cravings, men har svårt att bestämma mig för vad jag ska äta till middag och lunch. Ibland känns all mat äcklig och jag vill bara äta frukost vid varje måltid. Vissa saker som jag älskar att äta i vanliga fall klarar jag inte av nu.

Jag är så trött hela tiden. Skulle kunna somna närsomhelst. Äter järntabletter då jag för första gången i mitt liv har järnbrist. Har aldrig haft det under någon av mina graviditeter.

Första rörelserna i magen kände jag i vecka 14, men ville inte tror på att det var sant eftersom jag fortfarande inte visst hur graviditeten skulle gå eller hur bebisen mådde. Men direkt efter det andra ultraljudet med läkaren som sa att allt såg bra ut så kunde jag njuta va att känna bebisens fladder därinne. Förra veckan kände jag starka sparkar på utsidan av magen. Så underbart<3 Igår kände Kp bebisen för första gången.

För ca 4 veckor sedan började jag att få problem med ischias och värk i blygdbenet. Vissa dagar kan jag knappt röra mig för att det känns som att någon borrar och ger mig stötar i underlivet. Det känns som att allt ska ramla ut därifrån om jag lyfter på ett ben för högt. Ligger jag på sidan i sängen eller soffan så ilar det i underlivet och ligger jag på rygg så känner jag av ischias i benet. Så tråkigt att redan nu känna av denna smärta så tidigt i graviditeten, men det är ju mitt tredje barn och jag hade samma problem med Lykke.

Har bokat en tid till en läkare nästa vecka som kanske kan skriva ut starkare värktabletter för nu hjälper inte alvedon eller värmekudden längre. För några dagar sedan somnades jag grinandes av smärta. Men jag är så lycklig ändå. Jag är så glad och tacksam över att få ett tredje barn så all smärta är så värt det.

Adelie förstår att hon ska få ett syskon. Superkul tycker hon att det ska bli och hon hoppas på att bebisen inte ska bli lika sur och envis som Lykke. Haha! Hon vill ena dagen att det blir en pojke och ändrar sig nästa dag och säger att det kommer bli en tjej och att hon ska heta Emma:) Lykke förstår ju inte lika mycket. Hon brukar peka på min mage när jag står utan tröja ock skrika -” BÄBIS”! 🙂 Haha gullungen min. Direkt efter drar hon upp sin tröja och pekar på sin egna mage.

Jag är just nu i vecka 19.Går in i nya veckor på Måndagar. Beräknad förlossning är 19 Augusti 2018. Just nu funderar vi över om det blir en pojke eller flicka. Vi har ju inte varit på rutinultraljud ännu, men KP tror det är en pojke och jag tror tjej. Någon av hos av rätt och det ska bli spännande att få veta.

Den 27/3 har vi tid för Rutinultraljud. Bara 1 vecka kvar!!! Jippi!

Det var lite om hur min graviditet har varit dom senaste veckorna och hur den är just nu.

Vill ni att jag ska uppdatera graviditeten för er varje vecka? Vill ni se videos eller bara läsa om det?<3

Puss och Kram