Felicia Cardell

Den 16 Oktober blev Edison 2 månader….. 2 MÅNADER! Herregud vad fort tiden går.

Han har hunnit att bli en stadig liten grabb som väger redan nu 6 kg och är 58 cm lång. (startvikt 3,8 kg Längd 50cm) Jag hel-ammar fortfarande och det har funkat så bra denna gången(märks ju på vikten. Hihi) fram tills för 2 veckor sedan!

Från ena dagen till den andra så ville han längre inte ha bröstet. Han gallskrek vid bröstet och nästan tryckte bort mig från han! Han ville inte ens testa att suga på bröstvårtan utan höll munnen helt stängd. Jag fattade ingenting!

Jag har kunnat amma hur som helst och var som helst. Han har ätit så bra och har aldrig varit kinkig vid bröstet. Jag har varit så glad över att amningen har funkat så bra denna gången och så kommer värsta bakslaget!

Med tjejerna var amningen såååå jobbig. Jag kommer knappt ihåg dom första 3 månaderna med Adelie och Lykke:( Adelie gick knappt upp i vikt & Lykke skrek nästan hela tiden. Jag fick aldrig den hjälpen jag behövde och jag visste aldrig vad jag gjorde för fel. Jag kämpade verkligen, men var tvungen att ge upp amningen med båda tjejerna runt 3 månaders ålder.

Denna gången var jag nästan helt bestämd på att inte ens testa att amma. Jag orkade inte kämpa ännu en gång. Jag ville njuta av bebisbubblan denna gången och slippa känna stressen över att amningen bara måste funka,  Men när det bara var några veckor kvar till BF så bad jag min barnmorska på MVC att skriva i min journal inför förlossningen att jag verkligen ville ha hjälp med amningen. Och det fick jag verkligen. Jag fick veta saker om amningen som ingen annan har berättat för mig och den barnmorskan som kom in till mig på BB efter att lillebror hade fötts anpassade hur amningen skulle vara just för mig. Jag berättade hur den hade varit med tjejerna och hon gav mig så bra tips på hur jag skulle tänka.

Amningen har funkat toppen från dag 1 tack vare den barnmorskan. Lillebror har gått upp bra i vikt och jag har inte behövt att ge extra ersättning. Så skönt att kunna amma. Det är ju så praktiskt när den väl funkar…..Och även så mysigt:)

Jag har inte känt mig stressad eller orolig över amningen denna gången fram tills nu:( Ska jag ge upp?!

Det har blivit lite bättre, men i början så vägrade han att äta när tjejerna var i närheten. Det skulle vara knäpptyst i rummet. Gärna lite mörkare. Tvn kunde inte vara på och jag skulle även ligga ner när jag ammade honom. Så varje gång han ska äta så måste jag nu gå ner till sovrummet och amma honom där. Vissa dagar så kan jag amma honom sittandes med amningskudden, men det är som att han blir irriterad när mjölken kommer för fort och när jag håller i honom:/ Han vill gärna ligga ifred när han ska käka…Inte så lätt att uppfylla hans krav då maten sitter fast på min kropp. Haha!

Vissa dagar vill han bara ha det högra bröstet och då måste jag pumpa det andra för att det håller på att sprängas:/

Det känns som att jag har testat allt!

• Sköljt hans näsa
• Amningsnapp
• Amningskudde
• Ligg-amma
• Sitt-amma
• Amma åt olika håll och konstiga positioner.
• KP har tröstat honom innan för att lugna ner sig och så att han inte ska känna doften av mig (MATEN)
• Släkt lampor och stängt av ljud
• Pumpat ur brösten lite innan jag har matat honom för att släppa på trycket

Det jag inte har testat är att amma i bärsjal. Det ska jag försöka.:)

Det som funkar bäst just nu är att ligg-amma i sängen med en amningsnapp från MAM. Det konstiga är att amningen på natten funkar hur bra som helst. Han äter ordentligt 2-3 gånger under natten och somnar om direkt. Det behövs inte ens en amningsnapp.

Vill inte ge upp! Det är ju så mysigt att amma….

Det är ju inte så lätt att bara fokusera på att amningen ska fungera hela dagarna 24/7 när man har fler barn att tänka på. Jag är ju väldigt ofta själv med alla tre barnen och då funkar det ju inte att jag ska kämpa med amningen hela tiden. Jag vill inte att tjejerna ska känna sig bortglömda:( Får sånt dåligt samvete! Ska jag börja med flaska istället?!

Kan ju knappt lämna hemmet pga amningen! Ska jag liksom lägga mig på en parkbänk när jag måste amma?! Haha!

Det jag har gjort dom senaste gångerna när vi har lämnat hemmet är att pumpa ur ena bröstet och tagit med mjölken i flaska för att kunna ge. Har dock alltid hunnit hem, men det känns skönt att ha med sig i fall det skulle bli skrik och panik.

Blev nämligen skrik och panik för 2 veckor sedan när amningen började krångla. Då skrek både han och Lykke inne på en second hand butik. Han skrek på bussen hem och resten av kvällen. Oj Oj Oj säger jag bara! Var helt slut efter den dagen. Så nu har jag alltid flaska med mig:)

Antingen så är det en fas han är inne i eller så har jag mina egna teorier:

• Att mina bröstvårtor är för små
• Att mjölken kommer för fort
• Att jag har för stora och tunga bröst som nästan ligger på hela honom när jag sitter upp och ammar. Haha! Förstår ju hans panik över att äta från ett stort bröst som nästan kväver honom. Jag hade också gallskrikit!

Men varför ska dessa saker helt plötsligt störa honom? Det har ju funkat tills nu!

Jag hoppas på att denna fas försvinner snart. Ska hålla ut ett tag till, men blir det inte bättre så kommer jag nog gå över till flaska och kanske då pumpa ut för att ge honom. Vore ju synd att sluta ge bröstmjölk när jag har så mycket:)

Har ni några bra tips? Har ni varit med om detta?

Kram<3