Felicia Cardell

Hej på er!

Ja, nu vet jag i alla fall varför jag har så ont mellan benen hela tiden! Varför jag helt plötsligt skriker rakt ut när jag reser mig upp ur soffan av otäcka knivhugg och ilningar. Lillan är tydligen fixerad nu:) 

Var hos min barnmorska idag och fick känna på Lykkes huvud. Hon sitter där hon sitter nu och kan inte vända på sig;) Inte så konstigt att jag har haft ondare där nere dom senaste dagarna:) Adelie blev aldrig fixerad så när hon berättade att Lykke var det nu så blev jag förvånad och glad. På något sätt känns det som en milstolpe som jag aldrig nådde med Addi Paddi. Det känns som att det är nära nu. Snart kommer vi att bli två barnsföräldrar<3 det=”” kan=”” ju=”” faktiskt=”” hända=”” närsöm=”” helst.=”” hihi!jag=”” blir=”” alldeles=”” pirrig=”” av=”” att=”” tänka=””>

Det var det roliga nyheten. Så nu till den tråkiga!

Idag gjordes även ett till urinprov och det visade sig att utslaget har ökat från 1+ till 3+. Har bra blodtryck och jag mår inte illa så det borde inte vara havandeskapsförgiftning. Men däremot kan det vara urinvägsinfektion. Det ska göras en odling som tyvärr tar några dagar innan man får svar på. Min barnmorska sa att jag inte ska vara orolig, men när jag kom hem efter besöket så kom jag och tänka på att det kanske kan vara GBS! Är ingen som går in och läser på forum för mycket(blir skrämd då)men läser man på vårdguiden blir man ganska skrämd där med. Man vill ju såklart veta det värsta som kan hända och hur stor risken är att man är drabbad. Tyvärr blir man ju inte lugnare utan tvärtom! Är det GBS jag har så behöver det inte vara någon fara, men ni vet ju hur nojig man kan bli.

Jag har faktiskt ringt till både förlossning och vårdcentral för att jag är rädd att något ska hända Lykke. Förlossningen sa samma sak som min barnmorska(att jag inte ska vara orolig) och vårdcentralen ska ringa tillbaka till mig snart. Hoppas att jag kan få en tid idag så att min eventuella urinvägsinfektion kan börja behandlas redan nu. 

Herregud va mycket mer orolig man är denna graviditet. Kanske inte så konstigt när det hela tiden har varit något att vara rädd för. 

Med Adelie var det aldrig något som jag behövde vara orolig över. Men denna gång har jag behövt vara rädd för allt känns det som(tänk va lillasyster i magen kan skrämma en)

KRAM